
Del 3 |
 |
|
|
|
Foto © I
Eichhorn Ohlsson och © G Ohlsson där ej annat är angivet
All rights reserved Copyright
© I Eichhorn Ohlsson
|
17/5 2008
|
Mia
var inte närvarande på dagens övningar, bara matte. |
|
|
|
Selma och Leif |
Melvin och Lennart |
|
|
Joppe (Niclas) och
Skrållan i spårets början |
och i sista delen av
spåret |
|
|
Jack
gräver ner älgklöven under Joppes ryggsäck |
och
lägger sig på vakt så Joppe inte ska ta klöven |

|
23 maj |
Hemmaträning öppet spår Liggtid 17 tim
Tre
planerade bloduppehåll, det första i vinkel två med tillbakagången och
det tredje efter vinkel fyra. På sträcka fyra vet jag inte hur långt
andra bloduppehållet blev då det hade blivit propp i droppröret.
Snitslarna (tvättklämmor med rött band) som jag satt upp vid vinklarna
hade någon individ hjälpsamt plockat bort så det fick bli att försöka
memorera terrängen i förhållande till Sörmlandsleden men i första hand
att läsa Mia.
Spårbörjan tog Mia förvånansvärt lugnt. Första sträckan gick bra.
Första vinkeln ringade hon därefter ökade hon hastigheten när hon
hittade spåret. Hon sicksackade över spåret i början, sen gick hon
rakt. Vid andra vinkeln med tillbakagång ringade hon stort. Jag visste
inte riktigt var den fanns så det blev att helt lita på Mia. Hon
hittade spåret och jag kände igen bergsklacken jag gått över. Nästa
vinkel tog hon bra och sträcka fyra med okänt långt bloduppehåll,
följde hon spåret med små skutt sidledes lite här och där. Exakt där
jag vet att jag fick igång droppflaskan, gick hon åter rakt i spåret.
Fjärde vinkeln blev svårast. Vinkeln var placerad uppe på ett berg med
en ganska brant baksida. Mia for rakt fram och hamnade nedanför
berget. Hon blev stående och tittade på mig men efter kommandot "sök
spår" klättrade hon upp igen. Hon började med att gå tillbaka
några meter, därefter vinklade hon åt rätt håll, hittade spåret och
det blev full rulle till klöven.
Min
kommentar: Jag tycker Mia skötte sig riktigt bra. Jag
förlitade mig på hennes spårarbete. Det var bara vid sista vinkeln hon
fick nytt kommando annars var vi tystgående som vanligt. |
|
|

|
24 maj |
Anlagsprov:
Protokollet får tala för sig själv
Efter
förfrågan: Mia jobbade på med nosen i backen hela vägen. Var
vinklarna var hade jag ingen aning om. Jag tror det var på fjärde
sträckan som hon skrämde upp något för hon letad under en gran en
stund innan hon återgick till spåret - självmant. Att det var en hare
fick jag veta efteråt. Framme vid klöven letade hon lite innan hon
hittade den.
Min
kommentar. Hon jobbade som vanligt och hittade rätt |
|
|
Klicka på protokollet för större bild |
|
Test
med gris |
|
|
Grisen
på lur... |
Mia
skällde ihärdigt |
Skottverkan |
|
|
|
|
Skott, undersökning och resultat |

|
29 maj |
Öppet
spår, liggtid 15 timmar i barrskogsterräng: Det här spåret gav en
hel del utmaningar. När jag la spåret på kvällen skrämde jag iväg en
älg, en fjolårskalv som stannade och glodde på mig. Den stod
fortfarande kvar när jag lagt spåret klart. På morgonen när vi kom
stod det ett rådjur i dikeskanten bara några meter från spårstarten.
På fjärde sträckan blev vi störda av några som plockade liljekonvaljer
precis där spåret gick
Spårstarten gick bra, första vinkeln gick hon först åt fel håll (där
älgen stått kvällen före) innan hon självmant vände och hittade rätt.
Hon travade på, ibland med små avstickare åt båda sidor till
nästa vinkel där återgången var. Hon gick rakt ut i återgången,
stannade där bloddroppet slutade och återgick till spåret i en
45-gradig vinkel. Spåret hittade hon efter c:a 30 m och därefter gick
hon nära nog i mina fotspår bland blåbärsriset. Tredje vinkeln
genade hon förbi och tog spåret 15-20 m efter vinkeln. Fjärde sträckan
virrade hon bort sig vid bloduppehållet och blomsterplockarna. Hon
ringade stort för att åter komma på spåret. Hittade och tog spåret i kanske femtio
meter men missade åter nästa vinkel. Hittade spåret efter vinkeln men
gick bredvid spåret innan hon drog iväg på min vittring som gick från spåret, hon
vände och gick tillbaks och hittade klöven.
Min
kommentar: Får se dagens övning som en bra träning med
störningar. Hon behöver ingen upprepning av kommandon, hon vet
själv när det är fel. På fjärde sträckan med blomsterplockare jobbade
hon på mycket bra. Hon virrade runt bland deras upptramp men kom på
spåret igen. Varför hon genade vid vinklarna vet bara hon |
|
|
 |
31 maj
|
Öppet
spår i oländig terräng med kullvräkta småträd och ris i högar.
Däremellan diken, vattenfyllda hjulspår och kärr.
Mia gjorde så gott hon kunde. för det var inte lätt att spåra
med mig släpandes efter, vinglandes hit och dit, trampandes ner i
kärrvatten och dy upp till knäna och samtidigt försöka hålla balansen.
Mia hittade flera färska viltspår som hon följe olika långt men på
fjärde sträckan kom antagligen störningen på bloduppehållet. Hon for
iväg långt åt sidan med både matte och domare efter sig. Hon hittade
inte spåret igen och inte domaren heller. Vi gick antagligen mycket på
sidan om. Avslutningsvis fick domare leta reda på och visa spårslutet
så att Mia skulle få ett bra slut på arbetet. Både Mia och jag var
svarta av skitvatten, Mia upp till magen och jag till knäna.
I dag
blev det även ett autentiskt eftersök av trafikskadat rådjur. Vid
första försöket var Mia för trött. Hon letade sig till bäcken som gick
intill och därefter lade hon sig i gräset. Vid andra försöket, någon
timme senare, efter vila och lite energitugg, markerade hon vid
vägkanten. För att vara säker gick jag förbi en bit och vände. Hon
markerade på samma ställe och började "snark-smacka" som hon gör då
hon hittar en intressant doft. Platsundersökningen gav inget
annat än nertrampat gräs vilket fanns på en lång sträcka åt båda håll.
Hon fick börja spåra och jag följde henne igenom risigt buskage,
mera skitvatten och gegga . Hon gick rakt på rådjuret, gick fram och
nosade undersökande och lade sig för att riktigt "supa in" doften. När
vi skulle gå grabbade hon tag i djuret och försökte dra det med sig.
Min
kommentar: Det öppna spåret kanske hade gått att fullfölja om
domaren stannat kvar vid spåret. Eftersöket vid vägkanten gick bättre än
väntat och Mia talade tydligt om var hon ville gå, både med
kroppsspråket och ljudligt. Hennes "prat" var något helt nytt i de här
sammanhangen. |
|
|
|
|
En av
mina kängor med bara lite gegga kvar
Helt nya kängor, första
gången ute i skogen |
Svarat
Maja, nej ,smutsiga Mia
|
|
|
Rådjuret är hittat.. |
.. och
det vill Mia ha med sig hem |
|
|
|
|
|
IngEr's Design &
Grafik 2008 |