Sidus är vår lagottokille. Han är en lugn lagotto, ofta en riktig mysnalle. Han är lekfull på sitt sätt men är inte förtjust i leksaker. För honom räcker det med ett papper och han är sysselsatt tills det bara finns strimlor kvar - om han inte har ätit upp det. 

Han älskar fyllda hylsor från hushållspapper. Små godsaker invirade i papper, hårt packade i rullen och med ändarna invikta. Då har han sysselsättning lång tid. När han rivit ut allt och noga kollat varje papperslapp, städar han upp efter sig. Noga plockar han upp varje liten bit och ger det till husse eller matte och får en liten belöning ibland.

Sidus är "vinterrullare". Is och snö vid alla tillfällen men helst kombinerat för bästa effekt.

Dricka vatten är inga problem och Sidus lämnar aldrig några droppar efter sig, inte ens då han var valp

Jag är född den 28 november 2002 på Varpelidens kennel och jag är en Lagotto Romagnolo.

Jag var mörkt chokladbrun när matte och husse rövade bort mig hem till sig.

Nu är jag mycket ljusare och ibland är jag gråbrun men det är när matte har ansat min päls

Det var matte som kom på att ge mig namnet Sidus. Husse tyckte inte att det passade men fick ge sig när kennelmatte också tyckte det var ett bra namn så därför fick jag också namnet på stamtavlan.

Det är ändå husse som på sätt och vis är "skyldig" till namnet. Husse är "öschötte" och när han föddes bodde hans familj på en plats som hette Lilla Sidus.  Både Lilla och Stora Sidus kan man hitta nordost om Norrköping på Vikbolandet.

Matte är lite fjantig så hon kallar mig också för Plutten, lilla Gubben, Stumpe-Gubben, Dussintuss, Pluttnick, Skrutten.

När hon är gramse på mig kallar hon mig för Pondus.

Att simma, gräva och spåra är min stora hobby och så får jag följa med på alla vandringar som matte och husse gör på Sörmlandsleden.

Å så älskar jag djupfrysta ärter. Jag kommer som ett skott när jag hör att någon öppnar frysdörren. En näve ärter utslängda på golvet är jättekul att jaga och äta upp.

Därför fick Sidus flytta till husse och matte

Husse segelflyger och förut följde alltid matte med på flygturerna men nu  kan hon inte längre. Matte ville ändå vara med på fältet men hade nästan inget att göra när husse flög så hon bara virkade och stickade en massa onödiga saker. När hon fick veta att hon inte heller kunde jobba nåt mer, började hon leta efter en passande hund, lagom stor och lagom robust. En hund som krävde att matte skulle ut och röra på sig hur mycket ont hon än hade.

Matte letade jätte länge, läste böcker, hundtidningar, tittade på  hundprogram på TV, kollade på nätet, besökte utställningar och ringde många olika uppfödare och ställde en massa frågor om deras raser innan hon på allvar upptäckte Lagotto Romagnolo. Hon bestämde sig för att ta reda på mer om rasen och det var  tre år innan Sidus äntligen kom. Då hade matte drömt om hund och letat i mer än tre år innan.

Det som sen återstod var att övertala husse så därför besökte dom kenneln där vi kommer ifrån och husse föll direkt då han träffade några andra små kotte-lagottisar. Sen var det bara att vänta. 

Matte har haft hundar förut men hade inte haft någon på 14 år innan Sidus äntligen anlände, bara "lånat" systers hund. Sidus var  både efterlängtad och jättevälkommen när han äntligen kom. Tyvärr råkade Sidus ut för en olycka då han var bara sex månader och gjorde att han blev lite skygg för främmande människor.