Tutta-Skruttan är född den 17 juli 2008 på Varpelidens kennel och  är en Lagotto Romagnolo. Hon är Vit & Brun. Hon kom till oss då hon var 8½ månad.  Hon är en liten glad lagottotjej och  dotter till Mia.

Lätt att hantera, lär sig snabbt och är mycket social. Vill gärna fram till alla barn vi möter. Hon kan roa sig själv långa stunder med en boll men inte om någon vill vara med, då går hon .

Lyssnar gör hon inget vidare utan tuffar på i sitt eget race. Namnvalet har därför varit lite svårt. Ännu inte helt av gjort (15/4)

Hon vill gärna jaga fåglar och visar stort intresse för allt som flyger. Hon vill inte att man tar i henne och är mycket rädd om framtassarna

Efter mycket velande om namn till lilla Skruttan har hon själv talat om vad hon heter.

På en promenad igenom grannkvarteret gick vi förbi en mamma på en balkong som ropade "Frida".  Skruttan reste sig på bakbenen och var så intresserad och viftade glatt på svansen fast hon inte såg någon.  "Frida" en gång till och hon snurrade runt på fläcken och gnällde.

Väl  hemma kände jag att de namnet måste jag testa även om en av mina fastrar hette så. Flera gånger med kortare och längre mellanrum kallade jag på "Frida" och vem kom glatt svansviftande om inte Skruttan.

Hela eftermiddagen och kvällen testade jag både "Frida" och "Ida" men också en del av tidigare tilltänkta namn. Största delen av inkallningarna med namnen "Frida" eller "Ida" kom hon direkt  och gav blanka den i alla de andra.

Jo, faster! Där du sitter i din himmel och tittar ner på oss  så har jag bestämt att du får vara ensam om ditt vackra  namn för jag har efter noga övervägande valt att kalla den här underbara lille varelsen för Ida men också Di-di

Ida har också många andra namn. Skruttan kommer vi inte ifrån och det har gett tråden till flera liknande.

Skrutan-Pruttan talar för sig själv.

Lilla Snuttan - för hon älskar att ligga i sängen och gosa på morgonen och småtugga på mattes tumme.

Lilla Skuttan - för hon har glömt hur man går på promenad nu när snön kommit och då kan hon inte gå utan skuttar fram.

Lilla Fjuttan - när hon kryper ihop till en boll i mattes eller husse knä.

Skruttan-Bruttan - då hon kaxigt skäller på taxen Lukas.

Utöver dessa som är förknippade med de olika handlingarna, har hon också namn som Fröken Fräken, Tottan, Jamsan och Pluttan

Vad än orsaken var för hennes omplacering så har hon blivit väl omhändertagen, är mycket stabil mentalt och väldigt lugn.  Inget verkar skrämma henne, hon är för nyfiken. Vad än som händer måste hon fram och undersöka skramlet eller monstret.

Idas nya matte - jag - var med då hon kom till världen och föll pladask för henne  men hon var bortlovad. När vi hämtade hem Mia från kenneln var det inte lätt att ta ögonen från en cool liten tvåfärgad lagottoflicka. Hon var rent ut sagt bedårande.

En valp efter Mia var en dröm. Efter avklarad uppfödarkurs grodde planerna på en valpkull hemma i köket men så återvände Magnolia till kenneln. Mycket kort betänketid och en redan född valp tedde sig betydligt bättre än en kull valpar på kanske tio stycken hemma i köket. Nu slipper jag besväret med att syna eventuella valpköpare i sömmarna, kontakter hit och dit, ständigt vara anträffbar på telefon för valpköpare, den ena besvärligare än den andra samt allt annat som hänger med om man ska vara seriös uppfödare.

Nu går min tid till de hundar jag har och det känns betydligt bättre och framtiden känns mycket lugnare.