Min utvärdering av fästinghalsband i bärnsten 

2008

I våra hemtrakter finns det platser med förfärliga mängder fästingar. Det är inte ovanligt att plocka bort 10 - 20 fästringar på en hund efter en promenad, även om man bara håller sig intill vägarna och aldrig ens låter hundarna nosa i långgräs.

Efter ett viltspår med Mia hade även jag nio fästingar som jag kammade ur mitt hår (!) och Mia hade åtta på sig.

Spåret hade jag lagt så att jag var tvungen att gå under nerhängande grangrenar och bara där kom håret i kontakt med något i skogen. Hur högt klättrar fästingarna egentligen

De senaste  sex åren jag har haft hund, har Scaliborhalsband varit det enda tänkbara fästingskydd. Lagotto är en vattenälskande hund och att använda spottar har inte varit att tänka på ens.

Efter att Mia blev parad ville uppfödaren att Mia INTE skulle använda något som kunde tänkas innehålla gift av något slag. Naturligtvis följde jag hennes råd. Hade tidigare fått tips om flera olika huskurer av välvilliga bekanta, det ena stolligare än det andra och med okänd verkan. Inget var tänkbart.

Fästingar eller inte.  Jag bestämde mig för att klippa Mia riktigt kort och sedan mycket noga gå igenom hennes päls efter varje rastrunda. Visst  - det fungerade halvbra, för hur noga jag än kollade så fanns det nästa alltid någon som lyckades bita sig fast. Att rycka loss fästingarna var absolut ingen höjdare för Mia. "Den fästing som biter Mia, biter bara en gång" - sa jag ilsket och ryckte loss odjuret!

Jag ojade och beklagade mig hos uppfödaren som  rekommenderade bärnstenshalsband. Tro det! Skeptisk som jag är så kunde jag inte tänka mig att något så naturligt och enkelt skulle ha någon effektiv verkan.

På en promenad med Mia några dagar senare träffade jag en hundägare som hade just bärnstenshalsband på sin hund. Vi pratade om det och jag nära nog korsförhörde henne. Lika skeptisk hade hon varit innan hon prövat. Hela förra sommaren hade hon använt dessa halsband på samtliga hundar och de enda fästingar hon hittade var de små som kröp på golvet hemma - inte en enda på någon av hundarna. På sig själv däremot, hade hon ofta någon.

Jag fick en webbadress till någon som tillverkade och sålde fästinghalsband i bärnsten. Omgående beställde jag ett för det kunde ju inte skada. Även om det nu inte hade någon verkan så kunde ju Mia i alla fall bli fin i äkta bärnstenshalsband.

Att vädret spelar roll för fästingarnas aktivitet vet jag. Under veckan som gått har det varit både sol och regn, varm och svalt. I dag, den 18 juni, har Mia haft halsbandet på sig i drygt en vecka och har haft noll fästingar. Vi har ännu inte tagit någon promenad i  långt gräs men det ska snart bli av. Ska de testas så ska de!

Återstår att se om jag blir övertygad!

Fungerar det så är det ju fantastiskt och tänk, då är det en engångskostnad.

Midsommaraftonen besökte vi Mosters stuga i skogen. Grusvägen till stugan är  kantad med högt gräs på båda sidor. På ena sidan finns storskogen och på den andra en mycket tät granplantering. Här finns nära nog allt i vilt; älg, kronhjort, dovhjort, rådjur. vildsvin, grävling, räv och annat smått.

Båda hundarna fick följa med i skogen och gå i långt gräs. Vi försökte gå in i granplanteringen men det gick inte för den var för tät.

Hemma letade jag igenom bådas päls men ingen hade fästingar. Nämnas ska att det bara är Mia som har bärnstenshalsband för Sidus bär fortfarande Scaliborhalsbandet. Någon fästing på mig själv hittade jag inte.

När Moster hade hund var det inte så ofta han hade fästingar så det kanske inte var så rikt på fästing som hemma. Dessutom har det varit både varm och torrt en tid - inget idealväder för fästingar

Den 22 juni fick hundarna leka i långgräset på ängen där vi aldrig vistas så här års, just på grund av den rika förekomsten av fästingar.

Det blev mycket bus och Mia rullade som vanlig. Vid den fösta genomgången av pälsen hittade jag ingen fästing, inte heller på Sidus. På kvällen när vi satt i soffan hittade jag en fästing på Mia som hade bitit sig fast i ögonbrynet och på Sidus hittade jag en fästing under ena frambenet.. Fortfarande sol och torka.

Ställningen  Bärnsten - Scalibor  1 - 1

 30/6

Nu har Mia haft sitt bärnstenshalsband på sig i 21 dagar. Vi har vandrat i skogen, på ängen med kort gräs och den med långt gräs. Vi har gått utmed grusvägen där det finns mycket vilt och på gärdet mellan stan och vårt bostadsområde.

Det har resulterat i sex fästingar på Mia och under samma tid för Sidus med scaliborhalsbandet bara en fästing.

Hur många fästingar hon skulle haft annars är ju omöjligt att sia om, så - nja-a jag är inte helt övertygad ännu.

I dag, efter regnet, plockade jag bort ytterligare fyra fästingar på Mia så det lutar åt att jag tillhör tvivlarna, jag tror inte på bärnstenar som fästingskydd, inte på mina lagotto i alla fall.

Mia hade bärnstenshalsbandet på sig ända tills hon flyttade (2/7) och blev  "mammaledig".  Under den tiden lyckades hon dra på sig hela 22 fästingar. Sidus under samma tid bara en.

Nix-Pix. Jag tror inte på bärnstenshalsband, inte hos oss i allfall. Fästingarna på ostkusten är kanske mindre mottagliga för bärnstenens egenskaper än fästingar på annat håll. På ostkusten finns det definitivt större mängd fästingar kanske t.o.m. aggressivare

Jag kommer att återgå till Scalibor som jag vet fungerar.