Del 2

 

Foto ©  I Eichhorn Ohlsson och  © G Ohlsson där ej annat är angivet

All rights reserved    Copyright ©  I Eichhorn Ohlsson

 

 
 
12/4 2008 

Första öppna spåret och fjärde i cirkelns regi .  Terrängen för Mias spår var bra men innan jag gick med Mia så hade jag snitslat ett annat spår och även gått spåret tillsammans med och bakom en annan hund. Den terrängen var mycket besvärlig.  Kraftigt kuperad med mycket stenar att kliva på och över kombinerat med "snorhal" mossa och för att inte glömma min 1,5 mil sanbbcykling med otränade ben några dagar innan, tog fullt ut sin rätt. När det var dags att gå vårt eget spår, började krafterna i mitt svaga ben att tryta märkbart.

Mia var "het på göten" som vanligt och ville börja spåra redan vid bilen. Spårstarten gick bra, första vinkeln gick bra med lite ringning men  den andra vinkel med återgången blev hon ganska vimsig. Hon gav sig inte trots att hon flera gånger gick ut i återgången och kom tillbaks. Hon hittade spåret efter bloduppehållet och fortsatte. Vid tredje vinkel ringade hon inte utan tog spåret och vid nästa bloduppehåll gick hon rakt fram till fjärde vinkeln där hon  ringade stort en gång innan hon hittade spåret. På den sträckan började mitt svaga ben att vika sig och resulterade i en "hundförarnedläggning" varvid Mia snabbt kom till min undsättning och tröst. Trots den störningen bekom det henne inte utan hon tog upp spårandet utan kommando och var hela linlängden före mig innan jag kommit upp på benen. Klöven var inga problem att hitta.

Min kommentar: Mia spårar mycket metodiskt och bra.  Hon vet vad hon ska göra och glömmer inte bort det trots mina störningsbravader.

 

Veckan som gått har jag, matte, inte haft krafter till något träningsspår hemma. Det fick bli en vecka med vila.

19/4 2008

Andra öppna spåret och femte i cirkelns regi Första osnitslade spår. Ganska platt terräng men mycket stenar och ris efter skogsavverkning.  Mia satt fint före start men var mycket på hugget när jag hämtade henne. Hon fick sitta en stund vid skottplatsen, reste på sig och sa  "nu startar vi".

Första sträckan gick bra, hon tog första vinkeln utan att ringa, nästa vinkel med återgång var så snäv så hon var aldrig ute i återgången utan tog spåret direkt efter bloduppehållet. Nästa sträcka och nästa vinkel var inga problem den långa sträckan med bloduppehåll gick bra men efter sista vinkelns bloduppehåll kom hon av sig och ringade jätte stort, gick tillbaks i sina egna spår tills jag tog tillbaks henne till spåret. Sista sträckan var marsch rakt fram, gick förbi klöven men ringade och hittade den.

Min kommentar: I dag blev  Mia trött men gav inte upp trots den lilla motgången när hon såg ut att ha tappat spåret efter sista bloduppehållet.

Skönt att Mia blev kortklippt, för i dag var hon fri från allsköns kvistar och bråte i pälsen och inte hittade hon någon dypöl att bada i heller, det fick andra stå för i dag.

21/4 2008

Hellångt osnitslat spår, hemma. Spåret hade legat från 10.30 - 15.30.  Enda markeringarna för spåret fick bli lite mossa i vinklarna, mitt minne, bloddroppar och enstaka fotavtryck i mossan.

Dagens träning började med en  lektion i "gå fot", när vi gick till bilen. Därefter blev det en ganska lång lektion i "ta det lugnt före spåret".

De två första sträckorna var marken stening och med stora sumpiga områden. Endast runt tallarnas upphöjda markkontakt var det torrt. Resten av spåret gick igenom blåbärsris och vackert mossbelupna stora stenar.

Inga problem för Mia att ta spåret på den sumpiga marken och heller inget problem över  den säkert tre meter breda vattensamlingen. I återgången gick Mia säkert ut tjugo meter innan hon bestämde sig att det var fel och tog spåret direkt efter vinkeln.  Tredje vinkeln gick hon ungefär fem meter utanför men tog vinkel och gick tillbaks på spåret. Den långa sträckan blev ett spikrakt spårande liksom nästa vinkel som hon tog exakt som jag lagt spåret. När halva sista sträckan återstod hittade hon plastpåsen för klöven som jag tappat. Hon såg sig omkring och trodde antagligen att det var spårslutet och när jag kommenderade "sök spår" fick hon syn på en skogsmus som försvann ner i mossan. Det blev en kort musjakt innan hon kom ihåg vad jag sagt och återigen tog hon spåret exakt som jag lagt det men missade klöven med två meter innan hon ringade in den.

Min kommentar: Spåret var intressantare än vattensamlingen så det blev nästan badfritt i dag. Gamla spårlinan var ok  men bränner ganska bra i händerna när den glider. Näste lektion måste bli "ta det lugnt i spåret".

26/4 2008

Skottest på vår samlingsplats före spårning . Första skottet var Mia helt oberörd och andra skottet ryckte hon till lite men fortsatte att mumsa på en bit banan hon fått.

Osnitslat öppet spår med återgång i två vinklar

Dagens spår var lagt av Hania och var okänt för oss. Mia fick sitta en stund före spårstart då Hania hämta Lennart som också skulle följa med. Vatten fick Mia innan start och drack ganska rejält.

Som vanligt mycket ivrig i starten och hon tog spåret bra. Första vinkeln var klockren. Andra vinkeln med återgång och bloduppehåll gick kanon bra. Hon ringade en gång innan hon åter tog spåret.  Tredje vinkeln var inga problem och bloduppehållet på långa sträckan märkte jag inget av. Fjärde vinkeln med nästa återgång var nästan en kopia på första återgångsvinkeln. Vid markeringen för skott hittade hon en härlig pöl att svalka sig i och drack några klunkar vatten. Hon fortsatte oberört att njuta trots skottet som small. Sista delen av spåret var heller inga problem och klöven hittade hon snabbt.

Min kommentar: I dag var Mia lättläst. Hon var mycket ivrig vid starten men saktade själv ner takten efter tredje vinkeln. Därefter gick hon betydligt lugnare. Hon fick mycket beröm av de två medföljande. Det tackar vi för. Värmen tog hårt på alla i dag så badet var mycket välkommet för Mia.

 

HURRA, HURRA!!! Hon klarar skott

 
 

Hania och Isis före spårning

Spårning

Melvin vill ha det skönt efter spårningen så han bäddar

Nu ser det skönt ut

29/4 2008

Hemmaträning. Osnitslat U-spår, c:a 300 m. 1:a "nattspåret", liggtid 23 tim 50 min

 Vi gick en liten runda innan jag plockade fram spårlinan. Lite ivrig men lugnare än förra gången. Första vinkeln ganska öppen men hon tog den några meter ifrån där spåret låg. Nästa sträcka gick hon  i sick-sack över spåret hela vägen och vid den andra vinkeln ringade hon flera varv innan hon åter tog spåret men åter lite på sidan om. Klöven låg i ett större buskage och hon ringade runt hela buskagen innan hon kom rätt på klöven.

Min kommentar. Det syntes att det hade blivit svårare, hon sökte lite annorlunda än förut. Kanske låg spåret lite för länge i värmen för att vara första nattspår.

3/5 2008

Nattspår och snitslat anlagsspår, 600 m. 2:a "nattspåret", liggtid c:a 15 tim. Lätt regn under natten

Först gick jag två spår som observatör med två andra hundar och Mia fick vänta i bilen. När det var hennes tur  var hon riktigt på hugget och började spåra direkt utanför bilen. Jag fick lugna henne en stund innan jag kunde gå fram och sätta henne där hon skulle sitta, när jag undersökte skottplatsen. Hon satt fint som vanligt. De två medföljande sa att hon troligen höll andan då hon iakttog mig och mitt görande.

Jag hämtade henne men fick hålla igen lite så hon skulle få tid att "lukta in sig". Hon tog spåret rakt utan att tveka liksom första vinkeln utan att ringa. På andra sträckan klafsade vi rakt in i ett kärr där också andra vinkeln var. Hon gjorde en liten "ögla" runt vinkeln  innan hon tog den tredje sträckan i kärrvattnet som nådde henne till magen. Hon gick aldrig upp på någon tuva i kärret utan höll sig hela tiden i vattnet. Halva tredje sträckan gick uppåt i en svag lutning och den tog hon bra förutom att hon började undersöka några hopkletade vingfjädrar . När det var klart fortsatte hon med sitt riktiga jobb utan tillsägelse. Nästa vinkel var uppe på en utskjutande bergskam som var ganska brant på baksidan. Fick hålla igen henne så att jag inte stod på öronen. Hon  fortsatte självmant när jag välbehållen kommit nedanför berget. Första halvan av nästa sträcka bestod bara av stora stenbumlingar, ris, bråte och halkig mossa innan vi kom upp på nästa lilla bergskam. På andra sidan berg två började Mia leta färskt gräs. (hon var törstig) Hon nafsade i sig några strån innan hon återtog spårande, självmant. Sista delen på sträckan var lättgånget i blåbärsris på ganska plan mark. Sista vinkeln ringade hon stort innan hon kom in på spåret lite snett utifrån. Sista sträckan var "tuff-tuff" rakt på spåret fram till klöven.

Min kommentar. För att vara ett nattspår var det ingen skillnad jämfört med tidigare spår lagda på dagen. Den här gången fick hon kommandot "sök spår" endast vid starten.

 Jag fick se hur fokuserad hon var på sitt jobb - att hon inte glömde vad hon skulle  göra -  att ev. störningar inte distraherade henne.

Kärrvattnet var inte intressant att bada i - hon ville jobba!

Fjädrarna var undersökta och ointressanta - hon fortsatte att jobba!

Att jag tappade balansen och höll tillbaks henne bekom henne föga - hon fortsatte att jobba!

Lite vått gräs att släcka törsten med och sedan full fart igen.

Hon är duktig och hon är lättläst. Hon vet vad hon ska göra och hon gör det!. 

Mia min Mia

4:e maj vaknade jag med mycket ont i halsen och Mia hade börjat löpa.

8/05 2008

Ännu ont i halsen och en stundvis besvärlig rethosta men i dag är det varmt ute så jag lägger ett spår.

Hemmaträning. Osnitslat lite annorlunda anlagsspår. Liggtid c:a 4 tim

Något riktigt anlagsspår efter konsten alla regler  blev det inte riktigt. Största delen av spåret gick i mycket tät och hög granskog med massor av torra vassa kvistar som jag ständigt  fastnade i, men även ett stort röjt område där små träd låg huller om buller blandat med mängder av ris och kvistar. 

 

 Mia satt fint som vanligt före start. Nosade in sig och forsade på rejält. På första sträckan var det inte svår att följa henne. Första vinkeln ringade hon lite och fortsatte snabbt  på spåret. När vi kom in i den täta granskogen blev det besvärligt med alla torra kvistar som linan fastnade i och skrapade mina armar blodiga men Mia forsade på mellan träden och gjorde vad hon skulle - spåra.

Nästa vinkel som var bakom den enda bergknallen på hela området rundade hon hur fint som helst. Hon gick rakt till nästa vinkel men sneddade förbi och kom in i ett riktigt besvärligt risområde. Jag hade lagt spåret i vinkel men Mia genade genom bråten. Hon slank under alla kullvräkta små träd hur smidigt som helst medan jag fick kliva över den ena trädstammen efter den andra samtidigt som jag måste hålla reda på var linan var och reda ut den bland alla kvistar men också försöka undvika alla vassa hallonbuskar. Jag var tvungen att hålla tillbaks henne några gånger så att jag hade en chans att hänga med. Hon väntade fint på mig och återupptog spårandet utan kommando, när hon såg att jag åter var med. (vet hon vad jag tänker?)

Sista vinkeln var i ett litet öppet område som Mia tog hur fint som helst utan att ringa. Sista sträckan var mycket lik den Mia hade valt i sneddningen frånsett att det inte fanns hallonbuskar men den var nästan 300 meter. Det blev ett riktig test i häcklöpning bland alla liggande träd, ris och bråte.

Mia gick förbi klöven  en bra bit innan hon självmant vände och ringade in den.

Min kommentar. Att jag kunde hitta en så besvärlig terräng för mitt vidkommande men för Mia del var det inte svårt att jobba i. Det är väl så det ska vara en trött och nöjd Mia och en matte med söndertrasade armar, full med torra kvistar i kalufsen, svettig och rödblommig men mycket nöjd.

Mia vet vad hon ska göra. Hon är lätt att läsa så nu är det  jag som måste lära mig att hänga med.

10/5 2008

Anlagsprov

Ingen bra dag varken för Mia eller mig. Jag vaknade med en rejäl förkylning och hade helst velat stanna kvar i sängen men efter frukost och lite annan kortvarig kurering  kände jag mig piggare och beslöt att genomföra anlagsprovet.

Mia började dagen med att vägra äta. Hon löper och är inne på sjunde dagen. Vi åkte iväg på skumpiga slingriga skogsvägar och åka bil är inte precis någon höjdare för Mia och absolut inte slingervägar. Väl framme vid samlingsplatsen, efter 1 tim20 min,  fick hon inte lämna bilen. Vägen ut till sökplatsen var lika slingrig som den tidigare men inte lika lång. Först ut i spåret var Mia.

Hon var ivrig så länge jag höll på med att sätta på sele och spårlina men hon satt inte kvar där hon skulle, hon följde efter mig vilket aldrig har hänt tidigare.

Hon fick gå tillbaks och sätta sig men när jag kom fram till skottplatsen hade hon lagt sig och borrat ner nosen i gräset och var inte intresserad av vad jag gjorde. Jag hämtade henne och hon undersökte skottplatsen som vanligt och började spåra men efter bara två meter när hon skulle över ett dike, tvärstannade hon och vägrade hoppa över. "Det kanske är en orm" sa domaren och efter flera försök valde Mia att gå några meter i diket, därefter hoppade hon upp på rätt sida. Hon började spårarbetet med att ringa lite och hittade något spår med stundom markvittring och stundom luftvittring. Hon for iväg några tiotal meter och jag såg att det var fel från början för så spårar inte Mia.  Domaren tog tillbaka oss och visade var spåret gick och jag visade Mia spåret. Hon nosade lite innan hon tänkte börja spåra men tvärstannade och backade bakom mig. Så höll vi på i c:a 20 meter. Hon fick sätta sig och jag försökte lugna henne men utan någon synbar påverkan.  Vi gjorde en omstart med samma resultat och då valde jag att bryta. Något i spåret ogillade Mia och verkade nästa rädd. Hon reagerade även på kvistar som bröts under mina fötter. Hon var inte alls i form och vad som orsakade det hela  kan jag bara spekulera i.

Hon löper - hon matvägrade - hon åkte bil, långt - hon är en rutinhund och rutinerna innan spårstart var inte som förut - kände hon på sig att jag inte var i bästa form - det var mycket varmt ute - ja, kanske var det något av det,  eller en  olycklig kombination av allt.

Min kommentar. Mia var helt enkelt inte i form i dag av någon anledning och dessutom betedde hon sig mycket märkligt och hade synbart obehag av något i spåret. Jag valde att bryta istället för att släpa runt en långt ifrån arbetsvillig  Mia.

Efterklok?  Ja! Jag borde ha lyssnat på min första magkänsla och stannat i sängen för när jag kom hem hade jag ganska hög feber och fick lägga mig nästan direkt. Mia sov mycket tungt när hon väl var hemma och äntligen ätit.

Om jag orkar ska jag lägga ett spår i morgon, söndag, för oss båda så vi förhoppningsvis åter kommer i balans.

 
 

Så här långt verkar det bra

Mia tycks vara "på hugget"...

...nosar in sig som vanligt...

...men här tvekar hon vid diket. Något är fel för hon brukar aldrig stanna och spana så här

 

Det var i allfall skönt efteråt i de lummiga parkträdens skuggan.

11/5 2008

Mia är på väg in i höglöpet!

12/5 2008

I dag,, måndag, har jag lagt två spår. Ett anlagsspår  på 600meter med ett bloduppehåll som vi ska gå senare i kväll och ett öppet spår, också 600 meter med en återgång och tre bloduppehåll som vi går tidigt i morgon,

Anlagsspår 600 meter. Liggtid fyra timmar  Redan när jag kom hem  efter spårläggningen visste Mia att hon skulle spåra och hon har hållit sig väldigt när mig hela tiden. Hon har bytt liggplats även om jag bara har bytt sittplats i samma rum.

Vi tog de lugnt till bilen liksom från bilen och till startbörjan. I dag hade hon riktigt "blodad tand" . Hon ville inte sitta och vänta men efter den tredje tillsägelsen satt hon fint och fick istället sitta och vänta betydligt längre än vanligt.

Hon nosade in sig  lugnt och bra men sen bar det av i full speed. Hon började med att ringa spårstarten tog spåret rakt till första vinkeln där hon ringade en aning, tog nästa sträcka och nästa vinkel utan att ringa. Jag var lite osäker på var vinkeln fanns men när jag tittade bakåt såg jag den lilla mosstussen på sidan av trädet. Nästa sträcka full speed och tredje vinkeln sneddade hon lite för att komma in på den långa sträckan. Hon hade väldigt bråttom och jag hade fullt sjå att kolla var jag satte fötterna och hela tiden var jag tvungen att hålla igen henne. Bloduppehållet var inget hon reagerade över. Fjärde vinkeln tog hon också utan att ringa och gick sedan rakt till klöven.

Min kommentar. Puh - Mia! Det var jobbigt för matte i dag men Mia var riktigt duktig. Tur att terrängen inte var allt för svår för i dag gick det undan. Hon tog spåret på 10 minuter och så fort har jag nog aldrig sprungit med henne förut. Jag tror det är rekord för mig. Var tvungen att kolla på kartan när jag kom hem  för att vara något så när säker på att spåret verkligen var 600 meter och var det inte det så fattades det inte många meter. Spåret i morgon är drygt 600 meter

Jag undrar vad det var som spökade i skogen i lördags eller var det spöken i hennes hjärna, för i dag var det som vanlig fast lite mer.

13/5 2008

Öppet spår 600 meter. Liggtid 17 timmar.  En riktigt lugn och sansad Mia i dag - i alla fall i början. Satt fint före spårstart och började spåra rakt med en gång.

Terrängen var svårare än igår och spåret gick både uppför och nerför ganska branta berg. Första vinkeln nedanför första berget tog hon utan att ringa, lugn och sansat. Spåret fortsatte snett upp för samma berg och uppe på berget hade jag gjort återgången. Återgången gick rakt ut över bergets högsta delar men Mia slank ner på båda sidor innan hon hittade spåret  och nu bar det av i full speed. Nästa sträcka gick först nerför berg ett därefter upp på nästa berg men mellan bergen mycket tät granskog med lågt hängande grenar som blev riktigt besvärliga att forcera. På vägen ner från berget tappade jag balansen och det blev ett ryck i linan som Mia trodde var något kommando så hon återvände till mig men återtog spårandet efter att hon förvissat sig om att jag stod på benen. Upp för nästa berg inga problem och nerför samma var inte lika knöligt som berg ett. På andra sidan berg två blev marken mera plan och fortsatte så resten av spåret. Men... det fanns en färsk skogsavverkning med liggande trädstammar på nästan hela långa sträckan. Precis i början av "liggträden" hade jag tredje vinkeln. Den tog hon utan att blinka och såg ut att ha riktigt roligt när hon hoppade bland trädstammarna men ändå följde hon spåret. Mitt ibland trädliken hade jag gjort ett bloduppehåll och det blev lite svårare. Efter lite balansgång och hoppande hit och dit, hittade hon spåret och fortsatte till nästa vinkel. Den vinkeln var med bloduppehåll och placerad före ett stort område med sly. Där ringade hon in bland slyet och det var mycket svårt att hålla reda på linan. Hon gick tillbaks en bit där vi kommit ifrån och sneddade till spåret där bloddroppet åter började. Efter sista bloduppehållet började hon sicksacka över spåret och gjorde så ända tills det bara var tio meter kvar till klöven och den gick hon rakt på.

Min kommentar. Mia jobbade bra även om hon efter en lugn start satte gasen i botten. Spåret tog 14 minuter. Ibland var det svårt att hålla igen henne pga. terrängen och ibland tvärstannade hon och kom till mig då det blev ett litet ryck i linan av någon anledning. Det var svårt att hålla reda på linan i snårskogen och jag var tvungen att släppa den då hon trasslade in den för mycket men hon höll sig i en ganska snäv radie.

Hennes sicksackande på sista sträckan kan berott på rådjuret som stod på vägen då vi kom ut från skogen.

Det var ingen bra skog för mig. På den tiden jag suttit och skrivit det här har jag plockat fem fästingar som krupit på mig. Ingen på Mia ! ? !

Tre av odjuren - tejpade så de inte smiter.

Efter noggrann inspektion av Göran och genomkamning med finkam trillade ytterligare fyra fästingar ur håret på mig. Hur och var? I den täta granskogen med de nedhängande grenarna! Det var bara där jag hade intensiv närkontakt med skogens fauna. Kan det vara så att den veckolånga värmen har fått fästingarna att klättra högt och min långa hästsvans var lätt att grabba tag i.

 
 

Till del 1  2  3  4  5  6  7 8  9

 

 

IngEr's Design & Grafik 2008