Min mor lärde mig mycket tidigt många sk. kvinnohantverk, sticka, virka, brodera och sy på mammas trampsymaskin, redan innan jag började skolan. Min farmor gav mig undervisning i ullhantering från egna får, fårklippning och rensning av den nyklippta ullen. Min mor lärde mig grovkardning av ullen på kardbocken, finkardning med handkardorna, spinna, tvinna och färga det färdiga garnet. Härva upp garnet på härvel till 60 varv i varje pasma och 6 pasmor i varje härva.

Mors härvel var en knäpphärvel men räkneverket fungerad inte så det gällde att räkna rätt även som femåring.

Som åttaåring en hel sommar hos farmor fick jag  vara med när varptrådarna till väven varpades på den stora varpvindan som satt stadigt förankrad mellan en hållare i taket och en gedigen fot på golvet, jag fick vara med under hela proceduren  med varptrådarnas invecklade resa, jag fick sitta som "varpkloss" och hålla i varpflätan när varpen skulle upp på bommen  innan det var dags att väva.

Min mor vävde bara mattor men min farmor vävde bl.a. tunna fina ylletyger av eget tillverkat garn. I mina gömmor har jag fortfarande kvar en veipå, ett "vinterlakan" i ull

I efterkrigstiden Finland var det brist på det mesta och allt som gick att återvinna togs tillvara men även sådant som kanske inte fanns användning för just för stunden. Det var återvinning i sin riktiga bemärkelse och inte som i dagens Sverige - återvinning av överflödet och onödiga prylar.

Vi kastade ingenting. Kläder kunde ärvas, sprättas upp och sys om och när det inte längre kunde användas som kläder, blev det mattrasor. Otaliga meter har jag klippt och fått stora blåsor på tumme och pekfinger av en obekväm sax. Ett enkelt vinternöje för min syster och mig, var att krypa på mattorna och försöka komma ihåg vilka kläder de olika inslagen en gång hade varit.

Stickade ullplagg repades upp, garnet tvättades och användes på nytt. Var det inte tillräckligt bra som stickgarn, kunde garnet återvinnas. Garnet karades upp på kardbocken, blandades med ny ull och spanns på nytt. Att karda om garn har jag inget minne av att min mor gjorde.

Så gick det till när jag lärde mig virka - av misstag

Jag var fyra år och min syster sex år. 

Inför skolstarten skulle mor lära min syster att virka. Min syster är vänsterhänt och mor fick därför kämpa med att lära henne virka och jag fick stå bredvid och titta på. Det gick trögt för min syster då hennes intresse för virkning var ganska svalt.

När ingen såg - stal jag min syster garn och virknål - ett rött garn och en brun plastvirknål. Jag gömde mig under matbordet i skydd av den stora nerhängande duken och gjorde som jag trodde att det skulle vara. Otroligt nog så lyckades jag men det gick flera dagar innan jag medgav mitt tilltag och talade om var jag gömt garnet för jag var rädd för bannor.

En liten episod som hände strax före:

Innan jag lärde mig virka hade jag redan lärt mig att lägga upp maskor för stickning.  Jag hade fått stickor och garn av min mor och jag hade lagt upp mängder med maskor. Jag tog min "stickning" och gick till grannen som vi ofta besökte, för så gjorde mor - en stickning skulle alltid vara med. Hos grannen bodde också deras gamla farmor.

Jag satte mig på trampan till deras Singersymaskin -  den stora "pedalen" till trampmaskinen - för så satt jag ofta hemma hos oss. Väl hos grannen fortsatte jag att lägga upp maskor. Gamla farmor frågade då vad det skulle bli och jag svarade att det skulle bli en tröja till henne. Då sa hon att det nog var på tiden att börja sticka för annars kunde tröjan bli för stor.

Det satte myror i huvudet på mig för visst stickade jag  - men... det blev ingenting som "hängde under stickan", det upptäckte jag då.

Jag samlade snabbt ihop min "stickning" och sprang hem men talade inte om någonting. Efter den händelsen tyckte jag det var obehagligt att passera grannens dörr så jag sprang alltid förbi så fort jag kunde. Inte blev det bättre av att gamla farmor ofta retfullt stack ut huvudet  och frågade  när tröjan skulle  bli färdig.

Hemma låg "stickningen" undanstoppad. I början undrade mor var "stickningen" fanns men antagligen berättade gamla farmor om händelsen och mor struntade så småningom i att fråga och farmor slutade att retas.

När jag  lärde mig sticka  vet jag inte men jag kunde sticka när jag började skolan. Det första stickade alstret jag kommer ihåg och som jag var mycket stolt över, var en liten rund duk med en stjärna stickad efter diagram och stickad i fiskargarn (fiskegarn). Den blev klar när jag gått ut andra klass.  Säkert hade jag stickat mycket annat före med det finns inte i mitt minne.

Duken visade jag för min lärarinna från andra klassen, på skolavslutningen och hon blev mycket imponerad. Därför vet jag när jag stickade den.

Stickade dukar var en av mors stora passioner och i mina gömmor har jag bevarat fler bl.a. en duk som mäter 180 cm i diameter.

Mor stickade i silkegarn som skulle spännas ut och stärkas med sockervatten när duken var klar.

Den stora duken på 180 cm har aldrig varit utspänd då ingen har lyckats hitta tillräckligt stor yta för att spänna ut den på. Silkegarn kan man inte stryka.

När min syster började skolan blev jag ensam hemma utan jämnåriga kamrater. För att inte vara för besvärlig, blev jag "satt i arbete"  så när jag började skolan kunde jag både virka, sticka, brodera korsstygn och stjälkstygn  men också sy på mammas trampsymaskin som jag precis nådde upp till. 

Sticka var nödvändigt att kunna för i tredje klass blev det vantstickning och i fjärde klass, sockor.

Den beskrivning jag då använde sitter i ryggmärgen och fungerar utmärkt ännu i dag.

Att sticka har nu blivit min stora passion sedan jag slutade som designer av handarbeten.

Det som en gång var min hobby blev mitt arbete helt  i 12 år och några extra år " på sidan om"

Mina mönster publicerades i flera olika veckotidningar, virkböcker och mönsterblad.

Sängöverkast, dukar, löpare, tabletter, gardinkappor, kuddar, grytlappar, grillvantar, vepor, fönsterremsor, uddspetsar, lampskärmar,

 lampslöjor, gardinomtag, ljusstakar, ljusmanschetter, kragar, brudkronor, barnkammartavlor, dopklänningar, julpynt, påskpynt, mattor,

korgar mm.

Allt egen design och tillverkning

Foto: Mikael Jakobsson

På den tiden såg jag ut så här

Nu kan jag se ut så här när det är SM i segelflyg